3 största felen i mina förväntningar:
- Att jag skulle vara sentimental. SÅ FEL! Var bara jätteglad (och kanske lite bitchig ibland, sry Rasmus)
- Att nån skulle säga åt mig att ta det lugnt. Om jag inte med "någon" menade mig själv. Resten bara eggade på mig.
Och hetsade mig att shotta tequila (don't worry, det gick bra).
- Att jag skulle ge/få attityd till/från en 94:a. Däremot så superbondade jag med en. Jäklar vad härligt jag tyckte
att hon var. Och det är hon säkert också. Fylle-Maja är en excellent judge of caracter.
Jag hade extremt kul i alla fall! Out with a bang som man säger.
Och idag åker jag till Australien tillsammans med mina två bästa vapendragare.
Kommer bli fett. Vi kommer nog skaffa någon slags reseblogg som ni intresserade (Petra, Nora) kan kolla in.
Well, ciao!
Sista photo booth-bilden på ett tag, passa på att njuta!
När Frida kommer
När jag ska göra drinkar
När jag inser att jag inte kommer träffa någon på festen på 4,5 månader
När jag och Sandra tvingar alla att lyssna på Almost lover
När någon säger till mig att jag borde ta det lite lugnt
När jag ska "sminka klart det sista"
När jag är klar
I kön till Etage
Vid baren
När en 94:a ger mig attityd på dansgolvet
FÖRVÄNTNINGAR PÅ DAGEN EFTER
När jag vaknar
Mina föräldrar när de upptäcker att jag är bakis
Såg Palmedokumentären igår. Blev jävligt tagen. För mig har han alltid varit en symbol för allt det fina
med socialdemokratin. Var -6 år när han dog så jag fick aldrig uppleva honom first hand, så att säga.
Jag hade bara hört och läst några av hans tal. Hört om hans engagemang mot Vietnamkriget och så där.
Han var ju inte perfekt (såklart, vem är det?) men han brann ju verkligen för politiken.
Det som skakade mig mest med filmen var nog ändå hatet som Palme blev utsatt för. Det nattsvarta hatet från
höger- och högerextrema grupper. Och säkerligen även andra.
Att folk kan hata så mycket gör mig nästan förtvivlad. Hat äter upp en människa inifrån. Det tär och förstör.
Kärlek är, med risk att låta otroligt klyschig, det finaste vi har. Det är det som ger människor kraft att förlåta.
Som efter skolskjutningen i en Amishskola 2006. Eller efter Utøya, när Helle Gannestad twittrade:
Når en mann kan forårsake så mye ondt - tenk hvor mye kjærlighet vi kan skape sammen.
Och gudars, när de visade Anna Lindhs tal på Palmes begravning, fan vad jag grät.
För en människa kan mördas, men inte idéer.
Dina idéer lever vidare genom oss. Efter vår förmåga ska vi föra din kamp vidare. Kampen för freden och
den internationella solidariteten. Kampen för ett öppet och fritt Sverige, utan rasism och främlingsfientlighet.
Vårt tack till dig blir att föra ditt budskap vidare, som Helga Henschen skriver i sin dikt:
tala
du som ännu
har läppar
ord kan bli
solar
ord kan bli floder
ord kan öppna portar
och bygga broar
ord kan störta tyranner
om tillräckligt många
av oss
beväpnar sig med ord
tala tala
det är vår skyldighet
mot dem som talade
medan de ännu
hade läppar
ps åker till Australien om typ en och en halv vecka aaaaah
Stiltips: Om du är trött och lite sliten eftersom du gick upp klockan fem för att jobba, försök ut som att du är trött och lite sliten för att du är bakis. Bakis=coolt. Gjorde en tveksam doftkoll av klänningen jag hade i lördags och nu är jag redo att dra ner på stan och träffa Maria (!!! första gången på en månad) och Fridus. xx
